Sitter på jobbet. Första arbetsdagen..
Kom fram i Bergen halv fem söndags morgon.. fick sova till tio innan vovven väckte mig.
Vi hade visst sovit tillräckligt tyckte hon.
Fast egentligen tror jag att hon bara lurade upp mig för att hon ville ha sängen för sig själv, hon gick nämligen och la sig igen.
Kännde mig helt utmattad hela dagen, orkade verkligen ingenting.
Till slut fick jag tummen ur och åkte iväg för att ta en promenad med Safiris.
Gick en skogsväg som leder ner till en havsvik..
Medan vi går där så ser jag en hund och hör folk, så jag stannar och kallar in Safiris.
Dom andra försöker kalla in sin med men den sätter av i raketfart mot mig och Safiris, så jag kopplar aldrig.
Det var en brun och vit spaniel-tik, dom hälsar lite fort och Safiris springer efter mig men börjar springa mot pappan och barnet som gick med spanieln.
Hon ser ju så glad ut när hon springer, så pappan böjer sej fram ocjh säger "MEEEN HEEEEJJJJJJSAN!!! =D" varav Safiris blir rädd och lägger in en tvärnit. Står sedan och tittar på pappan och barnet.
För att dom inte skulle bli rädda så sa jag; Men, var dom lite läskiga?
Safiris gick fram till barnet först, hon klappade Safiris lite försiktigt och nonchalant på huvudet, sådär som barn kan göra... Safiris brydde sig inte, hon var mer fokuserad på pappan.
Han satte sig på huk iaf och Safiren vågade sig fram och lukta på honom lite försiktigt innan hon joggade därifrån och fortsatte sin skogspromenad.. Klappade om henne och berömde henne.
Gick ner till havsviken och kastade pinne i vattnet så Safira fick simma.
Kommentarer
Trackback
