Vidare mot Polen!
Hamnade i en liten polsk industri-stad.
Enligt booking-appen hade vi 2 hotell att välja på, det ena var best western hotell och det andra hette något polskt namn.
Vi kom överens att ta det polska för att det lät som ett litet gulligt familjeägt hotell.
Tjiii fick vi, detta var "det lilla familjeägda hotellet"....
Vi hade inte förbokat eftersom vi inte ens var säkra på att vi skulle hitta dit.
Kommer in och ser en prislista på väggen, det är dubbelt så dyrt som appen sa att det var.. + att det kostade 200kr xtra för hund på rummet.
Men vi gjorde en fuling och gick utanför hotellet, bokade via appen och gick in igen och sa till dom i receptionen att vi hade reserverat rum.
Vi passade dessutom inte in. Vi hade shorts och linne, alla andra gäster var finklädda business-män.
Det verkade vara ett lite dyrare konferens-hotell... så folk stod i grupperingar i lobbyn och diskuterade med varandra iklädda dress.
Med tanke på priserna var vi inte så sugna på att äta i hotelllrestaurangen, men vi kollade tripadvisor och hittade först en restaurang.. men den visade sig vara en vägkrog så den dissade vi... sen hittade vi en annan adress som lurade ut oss på en landsväg, med åkrar på bägge sidor som fortsatte ut i ödemarken. Inga hus, ingenting. Till slut kom vi till något som liknade en stor öde herrgård.
Vi parkerade, vi var enda bilen, men dörren var öppen.
Vi var där ca 20.30 på kvällen.
Rulle sa att det såg stängt ut så han tyckte att vi skulle åka nån annanstans.
Men vi gick in ändå.
Det jobbade en polsk dam där, hon pratade ingen engelska alls, inte ens ett enda ord. Intressant.
Hon fattade till slut att vi ville äta.
Vi var enda gästerna.
Menyn var på polska den också, men det gick rätt bra.
Maten smakade helt ok.
När jag försökte beställa dessert hände det nånting, hon sa nåt på polska, jag svarade på engelska, hon förstod inte vad jag svarade och jag förstod inte vad hon frågade, så det var perfekt kommunikation.
Men med tanke på att jag inte fick det jag beställde så sa hon nog att dom inte hade den desserten men frågade om det gick bra med något annat.
Jag ville ha en polsk cheescake men fick äppelkaka med vaniljglass.
Kakan var god men det var alldeles för lite glass!
Vi fick med oss ett litet visitkort iaf.
Det var faktiskt lite weird att vara enda gästerna i en ganska nedsläckt relativt stor restaurang med endast en som jobbade där, och ännu mer spännande när vi inte ens pratade samma språk, alls.
Men det är lite roligt, man behöver lite utmaningar.
När vi var mätta och belåtna tog vi en promenad med Safiren på en åkerväg innan vi åkte tillbaka till hotellet.
Här bodde vi!
Kommentarer
Trackback
