Volontärarbete i Portugal del 2
Världens finaste Pilar. Den hunden hade jag tänkt skaffa, men det var i en del av livet när jag var sugen på Australien. Hade faktiskt lärt känna en kille på flyget påvägen till Portugal. Vi skulle resa till Australien tillsammans hade vi bestämt. Jag sa att jag bara skulle vara borta 2-3mån men att jag kunde hämta Pilar efter det.. men man kunde inte "boka" en hund under så lång tid. "Slappna av" sa dom andra, hundar som Pilar är svåradopterade.
Bara några dagar innan jag skulle resa hem så var hon bokad. Tårarna trillade..
När jag först kom till rescue centret var Pilar den räddaste lilla skapelsen du kan tänka dig, la sig helt platt mot marken och skakade om någon försökte ta kontakt med henne. Jag jobbade jättemkt med henne och hon fick en otrolig tillit till mig. Jag kunde tom gå ner dit efter centret "stängningstid" och bara sitta ute med hunden och mysa, även om det spöregnade. Vi tog långpromenader i solen. Vad hon än gjorde, lekte med andra hundar, sov etc, så avbröt hon det med en gång bara hon såg mig och kom springandes i 180. Vi hade verkligen jättefin kontakt, en såndär "once in a lifetime"-kontakt.
Det som gjorde mig ännu mer ledsen var att, jag var ju tvungen att följa med till vet (annars tillät hon inte sig att bli hanterad). Eftersom hon skulle utomlands så skulle det tas massa blodprover etc och massa undersökningar. Vet ni vad hon gjorde? Hon tittade mig i ansiktet, sen suckade hon djupt och la huvudet på min axel och stängde ögonen. Hon stod så under hela undersökningen, rörde inte en fena trots att dom klämde, kände och tog blodprover. Veterinärerna var i chock.
Det värsta med den här Pilar-historien.. det är ju illa nog att det inte blev nån Australien-resa pga oseriöst resesällskap..men jag tror att Pilar hamnade helt fel.
Hade sett en bild på Pilars "nya" ägare, en äldre dam. Hon såg sträng ut.
Det var en nederländsk organisation som "adopterade bort" min Pilar.
Bara några veckor efter adoptionen kontaktade jag den nederländska organisationen och ville bli uppdaterad på Pilar, jag sa till dom att om det någonsin skulle bli några problem så ville jag ha henne och jag bad dom säga det till tanten. Dom sa inte det.
Jag fortsatte kontakta organisationen, till slut så visade det sig att Pilar dödat en av tantens katter, men hon skulle ge Pilar en chans till. Jag tjatade på organisationen så att dom skulle säga till tanten att jag kunde ta hunden om hon inte ville ha den! Dom sa att dom inte ville kontakta tanten utan hoppades att allt gick bra och att tanten själv skulle ta kontakt senare.
Jag hade fått tanten länkad till mig på facebook. Skrivit åtskilliga PM till henne. Aldrig något svar.
Gick till och med så långt att jag PMade varenda vän på hennes facebook. Använde google translate och skrev både på engelska och nederländska.
Jag fortsatte tjata på den nederländska organisationen, fortsatte tjata om att dom måste kolla upp hur det går!
Till slut sa dom att tanten sa att hon sålt Pilar, men att hon inte hade några kontaktuppgifter till den hon sålt Pilar till. Jag tror att det är lögn, antingen ljuger organisationen och har egentligen inte en jävla aning om vart hunden är, dom ville bara få slut på mitt tjat.. eller så är det tanten som avlivat Pilar, avlivat min hjärtevänn och soulmate. Nu gråter jag igen, trots att det var över 3år sedan.
Jag och Sandra står och myser lite.
Jag och Palmas är ute på en promenad. Han hade levt som skeppshund och vaktat skeppet från obehöriga etc.
Men sen kom det en ny lag som gjorde att man inte fick ha hundar på skeppen längre, så han lämnades på kajen medan skeppet seglade iväg...utan honom.
Lilla Elliot, han kom in med sin mamma, full i fästingar. Alltså, inte bara några.. det var som att klappa en såndär pluppig plastpåse man skickar ömtåliga paket med, sån med luftbubblor.
Såhär glad blev han när han fick följa med mig hem till huset där jag bodde under vistelsen.
Elliotbusen! Han blev så fäst vid mig att han skrek som en stucken gris om han såg mig på recue centret. Alltså han skrek ungefär som om nån gjorde illa honom.. eftersom han var så liten fick han inte vara lös på centret (så liten att det var hög skaderisk) utan han var som i en liten inhägnad av typ kompostgaller (fast tyngre). Men han blev tryggare med tiden. En trevlig liten hund .. och väldigt söt.
Kommentarer
Trackback
