Livet med Ca de Bou

Först gick vi upp lövstakken, jag och Safira, Charlotte och Casper... och Helene.

---

---

Det var så varmt så tänkte att Safiren skulle få bada efter nästan 3h fjälltur.

Åkte först till ett ställe, alldeles för mycket folk! Åkte och köpte en glass och en pepsi och begav mig till nästa ställe.

Går ner dit och Safiris får simma och hämta pinnar.

Sen hör jag en liten hund skälla, så jag kopplar Safira (står med ryggen mot stiden).

Så hör jag att en person ropar "men det är ju anna!"

Jag vänder mig om och det är en hundbekant till mig! Hon hade en dobermannhane som jag och Safiren gått tur med några gånger (dock har hon gett bort den till sin dotter nu)

Nu hade hon en liten pomeranian-liknande filur med sig och en av hennes döttrar hade en 8mån pinscher.

Hon hade släppt lös den lilla så tänkte att de var bäst o släppa lös min med så att den lilla inte skulle få men för livet.

Dom hälsar och det går ganska bra faktiskt, dom får till o med lukta Safira i baken (hundar brukar inte få det, iaf inte främmande hundar, speciellt inte främmande tikar!)

Kastar pinne, de går ganska bra tills pinschern börjar hoppa på mig, då slår Safiras resursförsvar in.

Men det gick bra och vi kunde fortsätta kasta pinne.

Pinschern fick till och med ta pinnen från Safira bara den gjorde det ödmjukt. Om den tuffade sig och försökte "kräva" pinnen så gick det mindre bra..

Helt plötsligt börjar Safiris morra och ser mot stigen. Jag kopplar henne och ger henne godis. Det var en gubbe som kom joggandes. Fortsätter mata Safira sen tar jag av kopplet och går bort till stigen, Safira sitter kvar.

Dom andra två hundarna var också kopplade.

Men sen börjar Safira lukta runt på marken och ska se om hon tappat nån mat... då rycker pinschern till i kopplet och kommer typ ända fram till Safira medan Safira luktar... inte okej. Safira drar fram sina monsterljud och flyger på pinschern (biter inte). Gaaah. Det hände så fort med så ingen hann reagera.

Aja verkade vara en ganska tuff pinscher-tjej så tror det gick fint.

När den bekanta och hennes dotter först kom så, tänkte den bekanta hälsa på Safira (dom har ju setts flera gånger förut men nu var det längesen) det kunde ju hon glömma, Safira visade INGA tecken på välkomnande eller igenkännande utan visade mest avståndstagande beteende och gick undan.

Jag sa till dottern att hunden var väldigt skeptisk till folk så hon försökte inte klappa eller liknande.

Hon som hade så positiva upplevelser med folk på fjällturen, mötte massa folk och det gick bra, sen massa dåliga upplevelser senare på kvällen, för att jag skulle vara snäll och låta henne få simma..

Aja nu ligger det en utsliten hund vid sidan av mig, alltid något! Bara att ta nya tag